Efter sex veckor återvände Alexandra slutligen hem från Neuhof nära Franfurkt i Tyskland. Hon åkte regelbundet på utbytesresor för att vårda sina patienter utan att kontrollera dem vid gränsen. Men nu har det skett en förändring. Hur hanterade hon resan hem och vistelsen i statlig karantän? Är det verkligen så svårt som vissa personer på sociala medier säger att det är?
Alexandra beskriver att resan tillbaka var lite längre än vanligt eftersom hon reste med bil istället för flyg.
”Vi anlände på natten. Vi behövde inte vänta vid den tyska gränsen. De frågade bara efter vår legitimation, frågade vart vi skulle och släppte oss. Det enda som de varnade oss för var att stanna någonstans i Österrike fram till gränsen. På morgonen kom vi till den österrikiska gränsen, där vi också stoppades av polisen. Inte heller här fanns det någon komplicerad kontroll. De tittade på våra ID-kort och var mycket trevliga och hjälpsamma. ”
– Alexandra
Medan de väntade vid gränsen fick de förfriskningar av polisen. De skämtade till och med med dem hela tiden. Det finns också en buffé vid gränsen, så du kan köpa mat och dryck och äta i lugn och ro. Efter en timme var de tvungna att anlända till den andra gränsen, där de fortfarande väntade på de andra bilarna som hade anlänt från utlandet. Där åtföljdes de av soldater som hela tiden skämtade med dem.
”Efter en halvtimme kom vi äntligen över gränsen. Vi hade vår egen poliseskort, vilket vi först inte förstod. Men det gällde att få oss i karantän så snart som möjligt och slippa stå vid trafikljusen någonstans och slippa följa efter bilar som blockerade oss.”
– Alexandra
När de anlände till platsen var de tvungna att ta bort allt bagage från bilen. Professionell personal väntade i byggnaden för att registrera och ta emot dem. Om du har allergier eller tar mediciner måste du ange detta när du anmäler dig.
”Boendet är överraskande trevligt. Allt är rent, vi har en TV och balkonger. Eftersom jag är laktosintolerant fick jag ett samtal från receptionen på kvällen om att de skulle anpassa min kost efter mig. Vi har en herre som gör våra inköp åt oss. De tar verkligen hand om oss här och vi har verkligen allt till vårt förfogande. Jag vill påpeka att livet i statlig karantän inte är så hemskt som folk säger. Jag var också rädd för vad som skulle hända med mig. Men jag blev positivt överraskad, det är verkligen häftigt. Det enda negativa är att vi blir uttråkade här, men det går att hantera. Så var inte rädd för att gå hem. Du tar två veckor ledigt från allting och sedan åker du hem. Det är det jag ser fram emot.”
– Alexandra
